Det brakade därute.

"Åskan är ute och går" sa barnen...

Humlans sista stund är kommen...

Min gulliga Nos.

Mitt sötaste Gos.

Sockertopp,

min Älsklingssnofs.

Älskade Gryn,

mitt Gullefjun.

Gosiga Tofs.

Mitt Hjärtas Fröjd.

Min Skatt.

Det tog lite extra tid att ta sig från dagis. Storebror hade nämligen funnit en nyckelpiga. Han skulle visa, tappa, leta, fånga, visa igen. Vi skulle på kalas. Storebror ville ge den fina nyckelpigan i present till födelsedagsbarnet.

Jag är sån att jag spänner nerverna när barnen håller nyckelpigor. Jag är rädd att dom ska klämma sönder dom, skrämma dom, döda dom...

Förra sommaren hittade Lillebror massor av nyckelpigor och roade sig med att trampa ihjäl dom. Jag blev helt förvirrad. Det hade aldrig föresvävat mig att man kan göra så. Hur kom han bara på tanken? Jojo, han var tre år...

Nåja, tillslut vi fick med oss både barn och nyckelpiga till bilen. Den lilla tappades och hittades och så äntligen var vi på väg! Mot kalaset!

Humöret på topp :) Barnen väljer låtar, dom får välja varannan låt. Lillebror är något litet förutsägbar och vill höra "Baby Goodbye". Storebror kommer på att nyckelpigan också ska få välja låt (aha, smart uträknat...). Men nyckelpigan pratar mycket tyst.

Det är eftermiddagstrafik och mitt i trafiksmeten hör jag Storebror yla:

"YYYYYYL!!!"

"Vad är det?"

"YYYYYYL!!!"

"Har du tappat nyckelpigan?"

"Åååååh!"

"Älskling, sitt kvar. Du kan inte inte leta nu när vi kör."

"Men åååååh, den sitter fast!!!"

"Va?"

"Den sitter fast, den har fastnat! Nyckelpigan i örat... ÅÅÅÅHHH!"

"VA?"

"I ÖRAT SÄGER JAG JU!!!"

"Va? Sitter den fast? Har du petat in den i örat?"

Trafik överallt. Nyckelpiga i örat. Baby Goodbye. Tror ni att jag kan ha varit något lite spänd just precis då?

Vilket var värst? Detta eller när lillebror petade in pyttipanna i näsan? Okej, jag måste stanna... Leta, leta, var stannar jag? Bilar, bilar...

Just som jag ska svänga av hör jag en lättnandens suck bakom mig.

"Den är ute."

"Fick du ut den?"

"Den kröp ut."

"Har du den?"

"Ja."

Storebror skulle ju bara höra vad nyckelpigan ville önska för låt. Nu fick jag aldrig veta vilken låt det blev, men okej...

"Jag vill ge nyckelpigan i present."

"Men du... Tror du att han vill ha den? Nu när du har haft den i örat?"

"Jajamen!"

Det hela kom av sig när vi kom fram för det hägrade kompis, studsmatta och tårta. Och nyckelpigan hystades iväg på kompisens gräsmatta.

 1.

Jag står vid bankomaten. En bil parkerar precis bredvid. Ut ur bilen stiger en äldre kvinna. Hon går fram till papperskorgen bredvid bankomaten och stoppar ner ett bankgirokuvert i denna. Så går hon tillbaka till bilen och sätter sig bredvid sin man som väntar bakom ratten.

Jag tittar på dom där dom sitter i bilen och tittar framför sig. Jag läser mannens läppar. "Vafan gjorde du?" Dom sitter kvar i bilen och tittar ut. Ingen gör någonting. Kön till bankomaten kommer inte att ta slut.

Så blir det min tur och jag tar ut pengar. Sen tar jag upp bankgirokuvertet ur papperskorgen och går fram och lämnar det till kvinnan i bilen. Så kan hon gå och lägga det på brevlådan -den gula som ligger 10 meter längre bort.

2.

Jag köper korv i tjorvan utanför Byggvaruhuset i Juletid. Ut från varuhuset kommer ett par i 60-årsåldern (kanske). Först går mannen, han är tomhänt. Efter kommer kvinnan. Hon har päls på sig och hon bär en låda med en stor, blänkande elljusstake i, typ blankpolerad kandelaber.

Vips! Så öppnas bagaget på en Merca som står parkerad. Gubben hade fjärrkontroll till bagageluckan! Så bra, då kunde hans fru lägga ifrån sig elljusstaken där. Man ska inte göra sig mer besvär än nöden kräver.

En sån fjärrkontroll vill jag ha!!! Fan, va fräckt att stila med en sån.

Jag står vid mitt fönster. Gatan där utanför. Där kan jag stå och titta ut. Det är ingen fin gata, den är rätt ful. Men bakom mig har jag mitt hem.

Jag har en familj som sällan lämnar mig ifred. En familj som jag kan lyssna till när dom håller på där inne i lägenheten. Nu är det läxläsning på gång. Jag står och andas in luften i mitt fönster. Dröjer mig kvar och låter livet pågå bakom mig.

Jag har ett hem. Jag har mitt liv. Mat. Kärlek. Trygghet.

Varje dag tackar jag för detta. Och varje kväll tackar jag Gud att dom små ligger och sover så tryggt i sina sängar (eller rättare sagt; i min säng). Snusar och drömmer.

Hemma.

Det är lycka: Att sitta i kvällen och höra när dom små hjärteknytena ligger i sina sängar (läs; i min säng) och sömnsuckar så gott.

Jag tar det aldrig för givet.

Varje kväll längtar jag att bli väckt igen. Längtar till en ny dag.