Frihet är...

 ...att putsa fönster i regnet.

Jag har alltid funderat på varför pooler alltid är turkosa. Varför ingen annan färg, till exempel röda?

Jag googlade och nu vet jag:

Två saker skall man aldrig skjuta upp till morgondagen: Sjukbesök och pulkaåkning.

Lilla isbjörnen är osäker. Han frågar sin lärare: "Är jag en riktig isbjörn"?

Läraren svarar: ”Visst är du det, lille vän”.

Lilla isbjörnen är ändå osäker. Han frågar pappa isbjörn: ”Pappa… Är jag en riktig isbjörn"?

Pappa svarar honom att ”Jamenvisst är du det! Du är en riktig isbjörn, precis som jag”!

Lilla isbjörnen känner sig ändå inte övertygad. Han går till sin mamma. ”Mamma! Är jag verkligen en riktig isbjörn"?

Mamma blir lite förbryllad och bedyrar: ”Självklart är du det! Du är en riktig isbjörn, bara en isbjörn och inget annat, älskling”! Så tittar hon sin lilla pojke i ögonen och säger: ”Du tror väl inget annat”?

”Men mamma… Varför fryser jag då”?

Lillebror (han är 5 år) på Julaftons morgon:

"Mamma... Tror du att det här blir din sista Jul?"

"Öh? Näää... Det tror jag väl inte."

"Men, tänk, om det är den sista?"

"Men varför tänker du så?"

"Tja, du kan ju dö, eller så."

"Jo, förvisso... Kanske det."

Sådär. Morsan fick sig en tankeställare. Men så blev det också den allra, allra bästa Julafton jag kan komma ihåg att jag har haft.

Jag beundrar dom. Jag avundas dom.

Tidsoptimisterna.

Tänk, så härligt befriande att inte styras a klockvansinnet!

Se en människa i ögonen när denne pratar istället för att snegla på klockan, orolig att komma försent till nästa möte. Att stanna upp, ta sig tid att lyssna.

Att vara i detta nu.

Närvara.

Respektera.

Jag blir inte sur på dom som kommer försent. Jag önskar att jag också hade stake nog att göra detsamma.

Och varför bli skvattgalen för att tåget inte kommer eller att flyget inte går? Det finns värre olyckor.

Om vi vet, då måste vi ju faktiskt förhålla oss. Till förtvinat människovärde. Till lojalitet. Till offer. Till vad det kan bli av oss människor.

Bodstöm gjorde det.

Jan Åke Jonsson gör det.

Och finansministern kommer att hoppa på samma tåg så småningom.

Det är rakryggade, respekterade män med jivvla pondus och som tillstår att det faktiskt finns viktigare saker än dom viktiga sakerna.

Förebilder. Me like.

Om några generationer kanske det inte är märkvärdigare att en man prioriterar livet än att en kvinna gör det. Då är jag väl död, men jag fick vara med när det började :-)