Jag står vid mitt fönster. Gatan där utanför. Där kan jag stå och titta ut. Det är ingen fin gata, den är rätt ful. Men bakom mig har jag mitt hem.

Jag har en familj som sällan lämnar mig ifred. En familj som jag kan lyssna till när dom håller på där inne i lägenheten. Nu är det läxläsning på gång. Jag står och andas in luften i mitt fönster. Dröjer mig kvar och låter livet pågå bakom mig.

Jag har ett hem. Jag har mitt liv. Mat. Kärlek. Trygghet.

Varje dag tackar jag för detta. Och varje kväll tackar jag Gud att dom små ligger och sover så tryggt i sina sängar (eller rättare sagt; i min säng). Snusar och drömmer.

Hemma.

Det är lycka: Att sitta i kvällen och höra när dom små hjärteknytena ligger i sina sängar (läs; i min säng) och sömnsuckar så gott.

Jag tar det aldrig för givet.

Varje kväll längtar jag att bli väckt igen. Längtar till en ny dag.