Frihet är...

 ...att putsa fönster i regnet.

Same shit different day

... när man kommer ut klockan 07 på morgonen och Gubben (han gick till jobbet för över en timme sen) har skrapat rutorna på bilen innan han lämnade vår gata. Så att jag skulle slippa.

Lillebror och Fadern är på simskolan i gryningen före frukost. När dom kommer hem därifrån ska det lukta gott i hela svalen. Dom här frukostfrallorna är snabba som få och lätta att svänga ihop en hemmamorgon som denna. En kvarts jäsning och sen 7 minuter i ugnen:

Snabba frallor
10 st

Drygt 1/2 pkt jäst
25 g smör
2,5 dl vatten
1 tsk salt
1 knapp msk honung
6 dl mjöl (idag tog jag bara dinkelfullkorn men oftast blandar jag dinkel och vetemjöl och ibland tar jag lite rågmjöl. Man kan ha lite havregryn i också. Man tar vad man har, typ)

• Smula jästen i en degbunke.
• Smält smöret, häll i vattnet och värm till fingervarmt.
• Häll degvätskan över jästen och rör om tills den har lösts upp.
• Häll i honung och salt.
• Arbeta in mjölet, lite i taget, tills det blir en smidig deg.
• Knåda degen lite till.
• Dela degen i 10 bitar.
• Rulla till bullar och lägg på bakpappersklädd plåt.
• Låt jäsa under bakduk i 15 minuter.

• Grädda i mitten av ugnen 250 grader i ca 7 minuter (man kan ställa in en bakform med ett par isbitar i på botten av ugnen om man vill så det blir en fin skorpa av ångan).

Svisch!

Jag hittade receptet här. Jag har halverat satsen och gjort om receptet lite grann.

Ibland krånglar TV-spelet. Det hänger sig och då kan en gubbe liksom fastna och man kommer ingenvart. Man får stänga av hela skiten och starta om det.

Barnen spelade och så hände det igen.

"Vi måste stänga av nu mamma, min gubbe har hängt sig."

Det är mörkt, riktigt mörkt. Jag är under mark. Jag kan inte tända, lysknappen sitter för långt bort. Med ena foten håller jag dörren bakom mig så att lite av ljuset kan komma ut i det svarta. Jag sträcker ut hela min längd in i det otäcka för att nå lysknappen. I andra handen bär jag bördan.

Fan! Jag når inte... Jag måste släppa igen dörren bakom mig, måste stänga in ljuset. Dörren slår igen och innan mina ögon vant sig är mörkret kompakt.

Det finns en trappa. Under den trappan lurar faran, det hemska som vill mig ont. Det som ska smyga sig på mig bakifrån och ta tag i mig och göra illa mig. Straffa mig för mina synder.

Jag är rädd.

Jag måste välja nu. Ska jag sträcka mig mot lysknappen som är farligt nära ondskan eller bara snabbt gå uppför trappan i mörkret, upp, mot ljuset? Jag tar trappan. Måste upp, bort härifrån. Jag snubblar uppför med bördan på ena höften. Upp, upp. Jag känner hur det sträcker sig efter mig.

Jag är uppe. Nu ut!

Fri. Porten slår igen efter mig. Puh!

Jag är så jäkla mörkrädd. Därnere i källaren morrar det onda av hat och hunger efter husmorsblod.

Humlans sista stund är kommen...