Jag beundrar dom. Jag avundas dom.

Tidsoptimisterna.

Tänk, så härligt befriande att inte styras a klockvansinnet!

Se en människa i ögonen när denne pratar istället för att snegla på klockan, orolig att komma försent till nästa möte. Att stanna upp, ta sig tid att lyssna.

Att vara i detta nu.

Närvara.

Respektera.

Jag blir inte sur på dom som kommer försent. Jag önskar att jag också hade stake nog att göra detsamma.

Och varför bli skvattgalen för att tåget inte kommer eller att flyget inte går? Det finns värre olyckor.